Sida:En julutställning i Nordiska museet – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu/3

Den här sidan har korrekturlästs
252
SMÄRRE MEDDELANDEN.

Vända vi oss nu till de många utställda brödafgjutningarna, möter oss äfven där ett påtagligt samband mellan skörden och julen samt genom den med sådden. De till skördehögtiden gräddade skördekakorna, hvilka ofta bakades af alla de sädesslag som skördats, förete mycken likhet med de till julen bakade såkakorna, och det synes i hög grad antagligt, att dessa sistnämnda ursprungligen äro skördekakor, bakade af säd från den eller de sist skördade kärfvarna. Endast sålunda komma de till sin fulla betydelse. Beträffande såkakorna, äfven kallade plogkakor eller vårkakor (se Meddelanden från Nordiska Museet 1903, sid. 235 ff.), rådde ännu inpå förra århundradet den regeln, att de skulle tillredas af den vid baket sist kvarblifna degen, hvilken ansågs kraftigast (jfr sista kärfven). Man spådde ock af deras jäsning om det ingående årets fruktbarhet. Efter julen förvarades kakan i sädeslåren, och när vårarbetet begynte, utdelades hon åt plöjaren och dragdjuren, medan en del, hälst sista biten, blandades i utsädet och sålunda kraftgifvande återbördades åt åkern, hvarifrån den kommit. Stundom klöfs vid denna ceremoni brödet mot själfva plogbillen.

I kristnad form framträda såkakorna såsom kors, och den hedniska plöjningsceremonien har, när det gäller dessa, ofta utbytts mot den seden, att korset efter julen skänktes åt den förste tiggaren, som besökte gården. Samband med denna sed torde flera af de stora 1600-tals brödstämplarna från Stockholm äga. Ett favoritmotiv å dessa är nämligen, såsom de utlagda exemplaren visa, Lasarus vid den rike mannens bord (se t. ex. Meddelanden 1903, sid. 265). De med dessa stämplar framställda bröden, sannolikt af honungs- eller senare sirapsdeg, synas hos stadsbefolkningen hafva trädt i stället för allmogens gamla kultbröd. Till och med de jämförelsevis unga marsipan- och sockerdegsformarna från Stockholm och Örebro anknyta sig till gamla folkliga motiv och förete mer eller mindre fornartade vegetations- och fruktbarhetssymboler, om ock i regel af tysk karaktär. Att äfven stadsbagarnas prydliga och välarbetade kakstämplar dock, åtminstone ofta, förfärdigades i Sverige framgår däraf, att en af de utställda stämplarna visar svenska riksvapnet med pfalziska vapnet såsom midtsköld, en annan en ryt-