tare, sannolikt ämnad att föreställa Karl XI, med sveavapnet. En svensk konung har påtagligen här trädt i stället för den gamle »skimmelryttaren», hvilken hos vårt folk eljest representeras af St Staffan. Utom nu nämnda julbröd fanns en hel del andra, såsom julkusar, julbockar, jultuppar och julhönor, julgaltar o. s. v. utställda.
Vi återkomma till sist än en gång till julbocken, hvilken vi redan mött framställd såväl i halm som bröd. Denne uppenbarar sig, såsom bekant, under julen ock såsom en verkligt lefvande varelse, i det att någon utkläder sig till en fantastisk bock. Utställningen visar ett par vid dylik förklädnad använda bockhufvuden af trä, det ena från Bleking, det andra från Värmland, samt dessutom ett helt enkelt af en kvast åstadkommet sådant. Denna senare metod användes i flera landskap. I förbigående må nämnas att på ett eller annat håll, såsom t. ex. Värmland, äfven jultuppens roll utförts af en förklädd person.[1] Med dessa rituella djurgestalter bocken och tuppen och deras vederlikar stå vegetations- och äringsdämonerna på gränsen till sådana vegetationsgudomligheter, som möta oss i t. ex. Osiris, Attis och Dionysos och sannolikt delvis äfven såväl Oden och Frö som Tor. En dylik årsvegetationens gud torde det ock vara, som lämnat material eller anledning till den »hästarnas skyddspatron», hvilken i den kristna kalendern bär den förste martyrens namn. Till dennes, »Sankte Staffans», samt »heliga tre konungars» uppträdande hörde bland de utställda föremålen trenne s.k. julstjärnor samt några andra föremål.
- ↑ Meddeladt af amanuens N. Keyland.
