redan kommit underfund med att det icke var någon lek att arbeta för sitt uppehälle, och många av hennes lysande förhoppningar hade delat det lilla tekökets öde.
En sak som sårade vår Polly vid hennes första försök att bryta sig igenom den småskog, som spärrar vägen till framgång för en kvinna, var upptäckten att även i det demokratiska Amerika många dörrar stängas mitt för näsan på den som nödgas arbeta för sitt bröd. Såsom Fannys gäst hade hon oaktat sin fattigdom blivit väl emottagen överallt, dit hennes väninna förde henne både såsom barn och fullvuxen. Nu var förhållandet annorlunda; välvilligt folk gynnade henne, de liknöjda glömde henne alldeles, och själva Fanny med all sin tillgivenhet insåg att musiklärarinnan Polly icke kunde vara välkommen på många ställen, där fröken Polly blivit emottagen såsom „miss Schaws väninna“.
Några av hennes flickbekanta nickade fortfarande vänligt åt henne, men bjödo henne aldrig till sig, andra sänkte bara på ögonlocken utan att tilltala henne, och större delen ignorerade henne så fullkomligt, som om hon varit osynlig. Polly kände sig mera sårad härav än hon ville tillstå, ty i hennes hem arbeta alla, och där åtnjöt var och en aktning därför. Hon försökte att inte bry sig därom, men flickor äro ytterst ömtåliga i dylika fall, och Polly kände sig många gånger allvarsamt frestad att uppgiva sin plan och skynda tillbaka till den lugna fristaden i hemmet.
Fanny underlät aldrig att bjuda henne till alla slags festligheter i familjen; men efter några försök avslog Polly bestämt alla formliga bjudningar och nöjde sig med små pålhälsningar när familjen var ensam. Hon insåg snart att även den nya, svarta sidenklänningen icke var tillräckligt fin för Fannys obetydligaste främmande, och sedan hon fått mottaga några av dessa uttrycksfulla blickar, varmed fruntimmer pläga giva tillkänna
106
