kyssa henne på kinden, utan bara nätt och jämnt snudda vid hennes läppar. Och här om dagen när jag tog en liten heliotrop ur en vas för att sätta i knapphålet, stänkte jag en droppe vatten i hennes insikte; jag skulle just torka bort den, då hon stötte undan min hand och sprang till spegeln, där hon face försiktigt klappade den bort och kom tillbaka med ena kinden rödare än den andra. Jag låtsade ingenting om, men jag hade mina misstankar. Säg nu, gör hon det verkligen?“
„Ja, det gör hon; men säg inte ett ord åt henne, hon skulle aldrig förlåta mig, om hon visste att jag talt om det.“
„Det bryr jag mig inte om; jag tycker inte om det, och jag vill inte veta utav det“, sade Tom bestämt.
„Ja, vad vill du göra? Hälften utav flickorna göra på samma sätt, antingen sminka eller pudra de sig, svärta sina ögonhår med brända hårnålar och taga eau de cologne på sockerbitar för att få klara ögon. Klara försökte arsenik för sin hy, men hennes mor gjorde slut på det“, sade Fanny, på ett lågt sätt förrådande toalettens hemligheter.
„Jag visste att ni flickor hade en mängd knep för er, så vackra ni än äro, några utav er; jag kan i alla fall inte säga att jag tycker om att ni målar ut er så där, som en flock aktriser“, sade Tom med en min av motvilja.
“Jag bryr mig inte om något sådant och behöver det inte heller, men Trix gör det; och när du en gång tagit henne, får du väl lov att vara nöjd med ditt val, sådant det är.“
„Å, det har inte kommit därhän ännu“, mumlade Tom och lade sig ned med en upprorisk min.
Rosas återkomst gjorde slut på deras förtroende, ehuru Tom retade hennes nyfikenhet genom att framställa den mystika frågan: „Hör du, Fanny, brukar Polly begagna sig av sådant där också?“
124
