Sida:En krona bland flickor 1919.djvu/164

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

och på samma gång läsa namnet på ett kort som låg bredvid dem.

„Varför skall du retas med mig, nu när du vet det? Jag talar aldrig om vår tillgivenhet för varandra, emedan dylika saker synas enfaldiga för andra. Will kan visst inte ersätta mig John, men han försöker, och jag håller innerligt av honom därför.“

„Will?“

Polly studsade, ty Fannys röst var skarp och häftig, och hennes ansikte rodnade och bleknade åter i ett ögonblick, sedan hon med en sprittning stött omkull den lilla vasen.

„Ja, naturligtvis; vem trodde du jag menade?“ frågade Polly och torkade försiktigt bort vattnet innan det skadade hennes piano.

„Det är detsamma, jag trodde bara du möjligtvis hade en liten kurtis med någon. Jag känner mig ansvarig, kan du begripa, då jag lovade din mamma att hålla efter dig. Det är nog bra med buketten. Mitt huvud värker, så att jag knappt vet vad jag gör.“

Fanny talade fort och skrattade nervöst då hon gick tillbaka till soffan, undrande om Polly narrats för henne. Polly tycktes gissa till hennes tankar, då hon såg kortet; hon vände sig till henne, höll upp det och sade med en medveten blick.

„Du trodde mr Sydney hade skickat dem? Men du misstar dig, och nästa gång du vill veta något, så var snäll och fråga rent ut. Det tycker jag bättre om än att man försöker snärja mig med tvetydigheter.“

„Seså, Polly lilla, bli inte ond, jag bara gycklade med dig. Tom hade fått i sitt dumma huvud att någonting var på färde, och jag blev naturligtvis intresserad.“

„Tom! Vad vet han eller bryr sig om mina affärer?“ frågade Polly.


160