TRETTONDE KAPITLET.
Kullerbyttor.
En afton, då Polly kom till Shaws, fann hon Rosa sittande i trappan med ett bekymrat utseende.
„O, vad jag är glad att du kommer, Polly!“ utropade den lilla och sprang emot henne med öppna armar.
„Vad står på, lillan?“
„Jag vet inte, det måste ha hänt någonting förskräckligt, ty mamma och Fanny sitta däruppe och gråta, pappa har stängt in sig i biblioteket och Tom rasar som ett vilddjur därinne i matsalen.“
„Det är väl ingenting farligt, gissar jag. Mamma är kanske något sjukare än vanligt, eller pappa uttråkad på affärerna, eller också har Tom råkat i någon klämma igen. Se inte så förskrämd ut, Rosa lilla, utan kom in i förmaket. så skall du få se vad jag har åt dig“, sade Polly, som kände i luften att någon olycka inträffat, men ville försöka att muntra upp Rosa, vars lilla ansikte röjde en sorgfull oro.
„Jag tror inte att jag kan tycka om någonting, förrän jag får veta vad som är på färde“, svarade Rosa. „Jag är säker på att det är någonting förskräckligt, ty när pappa kom hem, gick han upp i mammas rum och talade med henne mycket, mycket länge, och mamma grät helt högt, men när jag ville gå in, så fick jag inte för Fanny, och hon såg så
180
