Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
oaktat hon kände sig lite brydd, icke ville låta övertyga sig ens av mrs Smythe Perkins.
„Jag tror du har rätt, barn; men du känner inte till stadslivet och har inte lärt dig inse ännu att blygsamhet har kommit ur modet.“
Och med en kyss till god natt lämnade farmor Polly, som somnade och hade en förfärlig dröm, vari hon tyckte att hon dansade på en stor scen i jockeykostym, under det Tom slog på en stor trumma i orkestern, och alla åhörarna hade hennes föräldrars ansikten och betraktade henne sorgset med ögon stora som tefat och kinderna röda som Fannys skärp.
