SJUTTONDE KAPITLET.
Toms framgång.
Stundom, i synnerhet mot våren, inträffar en giftermålsepidemi, som ödelägger sällskapslivet, kommer ungkarlarnas leder att glesna och lämnar mödrarna begråtande sina vackraste döttrar. Denna vår utbröt farsoten med stor våldsamhet inom Shawska familjen och förorsakade de gamla stort bryderi, då det ena fallet följde på det andra med en oroande hastighet. Fanny blev såsom vi sett angripen först och hade knappast gått igenom krisen lyckligt och väl, då Tom återkom och ökade offrens antal. Då Fanny var mycket ute med sin Arthur, som tog för givet att motion vore nödvändigt för konvalescenten, gick Polly dagligen till mrs Shaw, vilken fann sig övergiven men vida bättre än vanligt, ty förlovningen hade en kraftigare verkan på hennes nerver än något stärkande medel hon hittills försökt. Några dagar efter Fannys glada visit blev Polly vid sitt inträde genom porten hos Shaws helt bestört, då Rosa kom sättande utför trappan, överösande henne med en ström av ord.
„Han har kommit tidigare än han sade sig kunna, för att överraska oss. Han är uppe hos mamma och sade just: ’hur är det med Polly?’ då jag fick se dig komma smygande, och nu får du lov att gå upp genast. Han ser så rolig ut med polisonger, men han är mycket rar, riktigt stor och så solbränd, och han lyfte mig högt upp i vädret när han kysste mig. Låt hatten vara, jag kan inte vänta.“
