TREDJE KAPITLET.
Pollys bekymmer.
Polly fann snart att hon vistades i en ny värld, vars seder och bruk voro så vitt skilda från hennes enkla vanor i hemmet, att hon kände sig lik en främling i ett obekant land och ofta önskade att hon stannat hemma. Först och främst hade hon ingenting att göra annat än att latas och prata, läsa noveller, promenera och klä sig, och innan en vecka gått till ända var hon så innerligt led vid allt detta som en frisk människa skulle bli på försöket att leva på konfekt. Fanny tyckte om detta levnadssätt, hon var van därvid och visste icke om något bättre, men så var icke fallet med Polly, som ofta kände sig lik en liten skogsfågel i en förgylld bur. Överflödet behagade henne likväl, hon njöt därav, önskade att äga det och undrade varför Shawska familjen icke var lyckligare. Hon var icke tillräckligt erfaren for att inse var felet låg; hon försökte icke att avgöra, vilketdera levnadssättet var det rätta; men hon visste emellertid, vilketdera hon tyckte bäst om, och trodde att även detta berodde på hennes „gammalmodiga“ uppfostran.
Fannys väninnor intresserade henne icke särdeles; hon kände sig snarare blyg för dem, emedan de alla, även de yngre, syntes så mycket äldre och förståndigare än hon. De talade om saker som hon icke kände till, och när Fanny sökte förklara dem för henne, fann hon dem värdelösa; en del till och med sårade och brydde henne, och flickorna lämnade henne därför
