Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Och Tom nickade åt henne med ett hjärtligt: „Likaledes, Fanny!“
Det var allt, men det innebar mycket, ty rösterna voro vänliga och blickarna fulla av den tillgivenhet, som gör orden av ringa betydelse. Polly såg det, och fastän hon icke visste att det var hon som spritt detta ljus, sken det likväl tillbaka på henne så angenämt, att hon kände sig riktigt lycklig när hon somnade, oaktat hennes älskade John icke kom för att säga henne god natt!
