„Min pappa sa’ att det var en viktig skandal, föv någva av gossavna blevo fulla och måste skickas hem till sitt. Han ville inte låta oss ha något vin, och favmov sa’ att det vav mycket opassande utav bavn att göva på det viset.“
„Min mamma säger att din mammas coupé ä’ inte hälften så stilig som vår“, inföll Alice.
„Joho du, det ä’ den. Den ä klädd helt och hållet med gvövt siden, och det ä’ vackvave än gammalt vött“, utbrast Rosa och ruskade på sig som en uppretad kyckling.
„Jaså, men min bror nyttjar inte sån där gammal mössa och har vackert hår, han. Jag vill inte ha en bror lik Tom. Han ä’ så rysligt grov, säger min syster“, fortfor Alice.
„Det ä’ han inte, det. Men din brov ä’ en lovtmåns, han.“
„Det ljuger du!“
„Ja, än du då!“
Här, ledsamt att säga, gav miss Shaw lilla miss Lovett en örfil och, fick en dylik till svar på artigheten, varefter bägge började gråta.
Polly hade stannat för att lyssna till det uppbyggliga pratet, skilde de tvistande, och då hon fann de stackars små kräken trötta, otåliga och sömniga, men likväl ur stånd att gå hem förrän man hämtade dem, föreslog hon dem att leka. De samtyckte, och snart var freden återställd. Gossarna kommo strax efter och gingo med i leken som snart blev tillräckligt livlig för att få även den sömnigaste vaken. Man var i full gång med „Blindbock“, när mr Shaw tittade in, och då han såg Polly flyga omkring med förbundna ögon, deltog även han i roligheten för att bry Polly. Han blev genast fångad, och hela sällskapet fick mycket roligt åt Pollys förvirring, då hon icke kunde gissa vem han var, förrän hon fick känna den kala fläcken på hans huvud.
Detta puts försatte alla i så gott lynne, att Polly glömde sin avund och småflickorna kysste varandra till avsked så hjärtligt,
84
