FÖRSTA KAPITLET.
Pollys ankomst.
„Det är dags att gå till stationen nu, Tom.“
„Kom då.“
„Nej, jag tänker inte gå, det ä’ så regnigt. Jag skulle bli våt som en trasa om jag ginge ut i ett sådant väder, och jag vill vara fin och vacker när Polly kommer.“
„Du inbillar dig väl inte att jag skall gå och hämta hem en vildfrämmande flicka ensam heller?“
Och Tom såg så besvärad ut som om hans syster föreslagit honom att bli kavaljer åt en australisk vildinna.
„Jo, visst gör jag det. Det ä’ din skyldighet att gå och hämta henne, och om du inte vore en så oartig figur som du ä’, skulle det göra dig ett nöje.“
„Ja, men nog ä’ det nedrigt! Jag kunde väl förstå att jag skulle gå, men du sa’ du skulle gå med. Men kom en annan gång du, och besvära mig med dina vänner! Nehej, du!“
Och Tom reste sig från soffan med en min av harmfull beslutsamhet, som liksom förfelade något av sitt åsyftade intryck genom det lurviga håret och det uppblåsta untseendet av hans samtliga klädespersedlar.
„Seså, var inte elak nu, så skall jag be mamma att hon låter den där otäcka Ned Miller, som du tycker så mycket om, komma och hälsa på dig när Polly har rest“, sade Fanny i hopp att lugna hans upprörda känslor.
