blick, ljuvare än ord, och de gingo framåt hand i hand genom det stilla snöfallet.
Om Polly kunde sett vad som stoppades in i det där tomrummet överst i kappsäcken, skulle hon blivit alldeles bortkommen, ty Fanny hade omtalat för farmor alltsammans rörande de där små värdelösa presenterna som hon en gång skrattat åt, och de hade slagit sina huvuden ihop för att åstadkomma någonting riktigt vackert och passande för varje medlem av Miltonska familjen: En sådan gruva av rika presenter! Och så mycken vilja, tillgivenhet och vänlig omtanke var instuvad i de där frestande paketerna, att ingen kunde känna sig stött, utan måste finna ett ovanligt behag i de vackra gåvorna som gjorde dem dubbelt välkomna. Jag vet bara att om Polly hade anat att en liten klocka pickade i en liten ask med hennes namn på, i den där kappsäcken, skulle hon aldrig kunnat låta den förbli läst såsom farmor rådde, eller kunnat äta sin middag så lugnt. Hennes hjärta var emellertid fullt och tårarna kommo henne mer än en gång i ögonen, ty alla voro så snälla mot henne och så ledsna att hon måste fara.
Tom behövde nu inte trugas att göra henne sällskäp, och både Fanny och Rosa envisades att gå med till bangården. Mrs Shaw glömde sina nerver och lade egenhändigt in några bakelser åt henne. Mr Shaw kysste Polly som om hon varit hans mest älskade dotter, och farmor omfamnade henne hårt och viskade med darrande röst: „Min lilla hjärtetröst, kom snart igen“, under det Karin viftade med sitt förkläde från barnkammarfönstret och skrek när de åkte sina färde: „Gu’ signe er, lilla mamsell Polly, och ge er all möjlig lycka!“
Men Toms avskedshälsning satte kronan på alltsammans, ty då Polly redan satt i kupén, och just som tåget satte sig i gång, framtog han plötsligt ett litet runt paket och kastade in det genom fönstret, medan han själv hängde sig på i en hals-
