wispas in med styrka, och sedan gröten är lagom hård, arbetas han en god stund på elden med slefwen, och äfwen sedan den är aflyftad. En rå och oarbetad wattengröt är mera tung för magen än den hårdaste salt fisk.
Gröt af Mesost.
Är en mindre bekant rätt; men torde snart komma i tycke, så wäl på hälsans, som smakens wägnar. Man rifwer Mesost til et halfstops mått, och lägger den i mjölk, som är antingen blandad med hälften watten, eller och utan, då man wil hafwa honom rätt god; när detta är upkokat wispar man hwetemjöl deruti, at det blir en lagom gröt, som ätes med wäl tillagad grötmjölk; om man lägger et par goda slefwar rifwen Mesost uti den wanliga wattengröten blir den både hälsosam och smaklig.
Mjölklimpar i Soppa.
Blifwa, på det wanliga sättet tilredde, intet gärna smakliga för sin hårdhet skull, emedan de annars ej kunna hålla ihop i kokningen; ty meddelas följande anwisning: til et qwarter mjölk tages et stycke smör, som et stort gåsägg, och när detta kokat up, hwispar man så mycket hwetemjöl deruti, at gröten släpper pannbotten, då lägges den i en skål, at med en träsked arbetas til des den blir helt seg, och sedan det är wäl kallt, arbetas 3 a 4 ägg, et i sänder deruti, tillika med litet såcker och salt. Här af tages klimpar med skeden, at sakta koka i soppan, som warligt wändes, då de äro kokade på en sida; de tåla en god stund at koka, och när de synas torra då man skär i dem äro de färdiga.
