Brygd.
Är en så almän wetenskap, at man wisst icke behöfwer nämna derom för annan orsak, än at gifwa bryggerskan en grund derwid, som kan befria henne ifrån den fördomen, at utgången kommer an på et lyckskott.
Alla käril, som höra til brygd, böra wäl skötas, så at ingen syra sätter sig imellan kimmarna, och om möjligt är, ej nyttjas til andra behof. Qwarnwarmt malt måste man också wakta sig före. Då syftningen med kallt wattn gått för sig efter wanligt wis om aftonen, bör lagen bittida om morgonen kokas en god stund, som efter hand nederslås på maltet och af twå personer med mäskroret röres tilsammans tils det så tjockt som mäskning låter arbeta sig, hwilket bör ske tils det blir sött, som såcker; ju starkare arbete, ju bättre och mera dricka. Då låter man det stå wäl öfwertäckt, tils mera lag är upkokad, hwarpå arbetet å nyo företages; och fast man brygger swagdricka, bör hufwudwörten wara som til ölbrygd: då detta stått en god stund, så at wörten skirat sig, öses altsammans af det tunna up i pannan, at åter en gång upkoka, då alt skummet wäl borttages och arbetas på nytt neder på maltet i karet, at stå öfwertäckt til des råsten är lagd, som bör ske med försigtighet. Wridna halmkrantsar och färska enrisqwistar omkring tapphålet göra godt gagn. Den tunna wörten öses åter up i pannan och maltet bredes warligt på råsten. Wörten bör koka en stund under flitig skumning, och en skopa kallt wattn slås då och då däruti: hon öses sedan ned på råsten och wändes ej igen med kokningen af den rundna wörten förr,
