jästen, som bör wara upfärskad, i fall den är gammal, hwilket sker bäst med litet ursiktadt malt och hwetemjöl, hwarmed den står i warmen et par timmar, wäl öfwertäckt. Då drickat är upjäst och innan det börjar lägga ner sig, slås några skopor kallt watten deruti och öses wäl om, hwarpå det tunnas. Sedan det upjäst i tunnorna fylles de fulla med besparing af färskölet, och måste grant efterses, at det sprundas wäl och i rättan tid, annars mister drickat sin friska smak, och då är all möda förlorad. Efter sprundningen böra swickorna wara utur en dag; men sedan så mycket aktsammare skötas, ty om ej swickan tages up hwar gång drickat tappas, eller sättes uti straxt det är skjett, sqwalrar drickat snart på en owålig källarpiga.
Et annat sätt at Brygga.
Som hos den trefna bondhustrun kunde bespara tiden. Maltet syftas på wanligt sätt, och sedan lagen är efter hand under jämnt arbete nedmäskad, så mycket man ärnar, täckas karet wäl öfwer til des man uti elden gjort några stycken stora släta gatstenar blodröda, som då med en torr trasa hastigt hwiskas ifrån askan och nedsläppas i karet, hwilket då börjar koka, men när den afstannar, har man andra röda stenar i stället, som löser af de första, och på detta sättet fortfares någna gångor til des man tycker, at wörten kan wara fullkokad; wid andra kokningen bör humblan läggas dertil, sedan hon förut är handterad på det wanliga sättet til brygd. Skulle wörten efter kokningen blifwa mera söt och stark, än man wil hafwa drickat, hjelpes det med upkokadt watten efter behag. Under rörning och omsqwalpning, låter man ämnet
