aktsamhet wid. Ingen oförfaren kan föreställa sig de olägenheter, som härflyta af et illa slaktadt kött; ty borde hwar och en ort wara försedd med en skicklig slaktare, som lärt konsten, af hwilken syssla han för egen del ej skulle må illa, då han fick betjena alla dem, som behöfde honom. Et creatur, som är hastigt dödadt, uphängdt under rengörningen och således wäl afrunnit, är olika renligt och friskt, emot det som under långsamt dödsqwal ändteligen upgifwit andan, och sedan är knuffat och stött med smutsiga och blodiga händer. Saken talar för sig sjelf, om man jemförer det köttet, som en slaktare handterat, med det som en okunnig qwinna haft at syssla med.
Sedan kreaturet är slaktadt, klyfwes och hugges det i fjerdedelar, som uphängas i någon wind eller bod där starkt drag är, at sitta 4 eller flera dagar, alt som årstiden tillåter, hälst på en stång midt i rummet, at wädret får spela på alla sidor. Emedlertid tillagas et tätt och rensmakligt ekkäril, samt rent godt salt, som förut är litet torkadt och med en sten söndergnodt. Til en oxe tager man äfwen för 3 skilling luttrad saltpetter, som lägges uti et stop källwatten, at smälta öfwer natten, och krossar et stop wäl mogna och rensade enbär: då köttet är sönderhuggit, gnides hwart styckte med en half göppen Lüneburger salt, och sedan man strött et par göpnar salt på botten i tunnan, sker inläggningen med så jämnt passade stycken, som möjligt är. Emellan hwart hwarf, stänkes med en hwisp af saltpetter wattnet några gånger, en göppen enbär och et par göpnar af det gnodda saltet, som måste passas efter styckenas tjocklek, men ingalunda för
