mycket. Man måste äfwen så laga, at hålen bli fylde, då köttet ej behöfwer nedstötas med klubba. Då altsammans är inlagdt, strös något drygare salt på öfwersta hwarfwet, och det saltpetter watnet, som kan wara öfrigt slås derpå, samt belägges med en botten, som går neder i tunnan och så mycket stora stenar som kunna få rum, hwilket så prässar köttet, at laken innom några dagar aldeles betäcker köttet. Så länge man kan bewara kärilet uti en wind eller bod, står det sig bäst; men om det räcker til sommarn, slås laken af, dock så at köttet intet rubbas, den kokas och skummas ganska wäl, sedan den är utspädd med en kanna watten och 3 göpnar salt, och då den stått öfwer natten at kallna slås den på köttet igen; NB. kött-tunnan bör då nedbäras i källarn innan laken slås på.
Spicke-Kött.
Bör saltas för sig sjelf, uti en fjerding med låck, som går neder i kärilet, dertil tager man lår-stycket, som bör klyfwas midt i tu och alla ben skäras bort, hwilka som färska eller rimsaltade kunna nyttjas til kål eller såppa. De stycken man ärnar härtil, böra åter hänga i wädret et par dagar innan de saltas, då med dem förfares på samma sätt, som åfwan förmält är, allenast mera enbär och mindre salt. På bottnen lägges tilärcklig tyngd, och sedan de legat 3 weckor i saltet, lägger man styckena i ganska litet watten några timmar, låter dem afrinna, träder segelgarns lyckor uti den ändan som suttit wid läggen, och uphänger dem uti badstugan at rökas försiktigt, med en kall och långsam rök, til des man wid skärningen finner dem wara röda och klara alt igenom; de hängas då up i
