wisthus-taket, men så snart sommartorkan infinner sig, hängas de i källartaket, derest de sitta til des man märker at de wätska eller mögla; då tagas de up, aftorkas och hänga några dagar i wädret; men bäres åter i källarn; om man gör sig denna lilla mödan, får man äta et spickekött, som liknar en mör stek, och smälter i munnen, allenast man skär det twärs öfwer stycket. Spicke-kött är, på detta sättet lagadt, det hälsosammaste af all köttmat, men också det skadligaste, då det af salt är glaserat, och så hårt, at det mera kan anses för et stycke trä, än kött.
At salta Fläsk.
Är en granlaga gärning, så framt man wil undwika maskar, syra eller härskhet. Så nyttigt det är, at låta nötkött hänga i wädret, så angelägit är, at salta fläsket, innan det styfnar, på det at saltet skyndsamt måtte smälta til laka och omgifwa fläsket. Den som kan hafwa tilfälle at få en uthuggen ränna med et låck, som går ner uti, har det bästa käril til skinksaltning, emedan fläsklaken snarare tränger ut än all annan lake. Man saltar wäl i botnen, lägger swålsidan neder på skinkan, och lägger så mycket gnodt salt på det tjockaste stället af skinkan, som kan ligga qwar, men det tunnare saltas mindre. På detta sättet fortfar man och lagar, at alla öpningar blifwa igenståppade med ryggar och bitar, af hwarfwena blifwa jämna, så at man slipper salta altför mycket, som mera skadar än gagnar; ty då laken snart omgifwer waran, gör den mera nytta än en myckenhet salt. Låcket belägges med så mycken tyngd, som får rum. Efter en månads prässning lägges skinkorna i watten
