öfwer natten, hänges sedan up i badstugan at rökas; skinkorna eller de tjockesta styckena, hängas närmast ugnen, och fordrar fläsket en warmare rök än köttet, at förekomma surnad eller härsknad. At koka skinkor i Pontak innan de rökas, hörer ej hit til den tarfliga hushållningen, men bör sökas uti granlåts böcker. Sedan fläsket är rökt, hänges det at wädras, uti et sådant rum dit aldrig solstrålar slippa in, men ju mera drag ju bättre och mörare blir det. Om denna beskrifning noga iakttages, skal en wärdinna slippa at blygas för sura, härska eller maskfulla skinkor.
At salta Fårkött.
Måste äfwen ske med försiktighet, emedan detta snarare tager härsknad til sig, än något annat kött, ty bör man gärna salta fåret samma dag det är slaktadt, på det at lakan så mycket fortare må få göra sin tjenst. Njuran med talgen, måste först tagas bort, den tager straxt härsknad til sig, och gör annars mera gagn såsom färsk. Alla benen knäckas, och ryggraden nedbultas; en nödig sak wid all köttsaltning, som gör, at det packar sig bättre, tager snarare lake til sig och är et säkert medel, at förekomma det öfwerflödiga saltet. Litet saltpetterwatten gifwer fårköttet en behaglig färg, men måste wara sparsamt, annar skadar det mera än gagnar. När detta rökes, får det ej sitta för länge i badstugan, ty måste röken wara warmare än til nötkött. Då det kommit ur röken, bör det ligga ihop et par dagar för at få slå sig litet tilbaka, och sedan hängas up uti et swalt rum, dit ingen sol kommer, ej heller tål det mycket drag, ty då torkar det tunnare af köttet så bort, at det blir
