föga nyttigt. Af feta får-lår, får man äfwen et godt spickekött, då man borthugger den smala läggen och det tunna, samt förfar dermed på samma sätt som om Oxekött förmält är, saltar dem för sig sjelfwe med enbär och saltpetterwatten, och så litet salt som möjligt är. Desse tåla ej ligga längre än 14 dagar i prässen, och om de efter rökningen ömsas emellan källarn och bodtaket om sommaren, smaka de bättre än fågelbröst.
Hwar och en förnuftig matmoder, måste wakta sig för den hårda och af salt glaserade spickematen, hwar til näpligen mänskotänder wilja förslå, och som derjemte betungar magen med en föda, den där redan förlorat sin näringssaft under tilredningen; ty må hon häldre, då hon warit så beskedlig och låtit underräta sig om et bättre sätt än det wanliga, sjelf lägga handen wid sysslan, än låta både heder och nytta ankomma på owårdiga pigor. En husmoder har en både wigtig och hedrande plikt, men försummar hon wärkställigheten deraf, hade det warit bättre at hon aldrig ingått i hushålls ståndet; ty oredorna deraf blifwa oräkneliga och falla til slut på hennes egit hufwud.
Gåshalfwor.
Är också en god spis om sommarn, och hielpa, at beprisa den mångfaldiga nytta, som desse kreatur åstadkomma uti hushållet, allenast man kan hålla dem ifrån ohägn.
Då gässen äro fullgödda (ty annars är ej wärdt at slakta dem) stickas de wanligt wis i nacken och plåckas medan de äro warma; derpå swedes de öfwer halm, och sedan alla blodhinnor äro wäl bortplåckade, hängas de up wid hufwudet, at
