all stor fisk lönar det mödan. Om man ärnar nyttja den påsaltade fisken snart, twättas han med en wisp i sin lake, torkas med et kläde, och kokas med kallt watten. På den fisken som skal förwaras, lägges tyngd några dagar; då han upptages utur laken twättas han wäl med en wisp i sin lake, torkas ren ifrån alt slem och insaltas på nytt med Lüneburgersalt, dock efter måttligheten. Förwaras sedan uti et kallt rum, med wäl tyngd på. Då man wattenlägger salt fisk, bör man först slå litet på honom och sedan et par gånger öka til en skopa om dagen, til des man finner honom lagom. Detta sättet bibehåller smaken bättre än ymsning af en myckenhet watten.
Torr Fisk.
Är en wara, som ifrån sina ställen sprides ut öfwer hela landet; ty wore til önskandes, at alla förstodo sig på, at sköta honom rätt, så torde både tänder och mage slippa at beswäras med en föda, som merendels mera liknar torrwed än fisk.
Gäddor.
Böra sedan hufwudet och ryggbenen äro bortskurne, torkas wäl med handdukar, och saltas med Lüneburgersalt, dock måttligt. Efter 3 dagars förlopp tagas de up, twättas wäl med en wisp i laken, torkas åter med linne, så at ej den minsta slem eller blod synes, samt spjälas med stickor och hängas uti en wind på det sättet, at wädret får spela rundt omkring dem, men ej så, at någon solstråla kommer åt dem. På 3 eller 4 dagar äro de fulltorkade, så framt de ej äro mycket stora, och längre böra de ej sitta, om de ej skola bortmista sin must. Då läggas de på hwarannan med et
