hwit stärkelse, får man en soppa som til smaken liknar Bourgogne win.
Alla wildt wäxande Bärsorter.
Äro et godt förråd i kryddkammarn, och som de på sina ställen i landsbygden wäxa til öfwerflöd, och til hämtningen ej behöfwes andra, än små barns dagswärken; tyckes dessa kunna blifwa en handelsgren innom landet, hälst de til både nytta och smak öfwergå rökta plommon, torra fikon, skräpiga corinter och mera dylikt som utlänningen förstår at pluttra på oss.
At sylta bär med såcker, är nästan den enda, men ock minst nödwändiga nytta man gör sig af dem; ty utom et kostsamt förlag af såcker, utgöra de ej annat än en läcker granlåt, som med sin öfwerflödiga sötma, mera skadar än gagnar magen.
Hallon.
Torkas på samma sätt som winbär och krusbär, med jämn wärma, ofta omrörde, men wäl eftersedde, at de ej brännas. Til en soppa tages et par goda göpnar häraf, som kokas wäl i watten, silas och tryckes igenom hårsil; twå skedblad sönderskurna swenska bruneller läggas häruti och kokas tils de mosa sig, då man afreder soppan med et par skedblad hwit stärkelse, sötar henne efter smak, och anrättar med bröd.
Creme.
Fordrar något mera bär; sedan lagen är upsilad redes den af med hwit stärkelse, at han blir som en tunn wälling, och slås på en assiette at kalna, emedan den bör wara lösare än at kunna bära sig i form; och då detta ätes med söt grädda,
