samt låter honom i kort spad hastigt koka up på frisk eld, slår spadet af så snart hon lyfter af pannan, och anrättar honom snygt med en sauce af mjölk, skuren gräslök eller persilja, så kan hwem som wil äta denna rätten med got appetit. Men då den är sönderkokad, ihopa rörd, som en gröt med hufwuden och stjertar, eller om stekt ser ut som brändt salt fullt med aska och kohl; huru kan man begära at tjenstefolket skola wisa sig nögda och glada wid arbetet, eller älska deras interesse som äro utdelare af en så slät arbetslön?
Stekes strömmingen på halster, bör kokerskan likaledes tilhållas at borttaga hufwudet, som gör, at rätten ser mera snygg ut, och sältan minskas snarare då hon slår upkokadt watten eller spisdricka på honom, sedan han är nedlagd uti et litet djupt fat, med hwilket han står en stund, då det afhälles; strömingen är då uplöst, warm, ätlig och kan wisst icke räknas för nödkåst.
En del påstå, at hufwuden böra upätas, men för hwad orsak? fylnaden af detta lilla benskräpet lärer ej blifwa mycket stor, och uti et landthushåll, göra okokade strömings hufwuden bättre gagn åt kreaturen.
Den spickna sillen bör twättas, fjällas, läggas uti et par slefwar watten et par timmar förr, än hon skal nyttjas, då hon ser swäld ut, är och mera appetitlig at äta, sedan sältan är uplöst.
Den som är tilärnad at kokas eller stekas, bör åtminstone wattenläggas en natt; den sträfwa och starka sältan skadar folkets hälsa då den dageligen förtäres, och förorsakar et häftigare drickande, än naturen äskar.
