händer äro i dag helt omaka till lynnet. — Kanske äro de också helt omaka till utseendet, sade Christian. Håll dem för roskull bredvid hvarandra, så få vi jemföra dem, — När nu jemförelsen skedde, befanns högra handen vara stor och finskinnad, den venstra deremot liten och grofskinnad, — Här har ett ombyte skett, utropade Adolf. Jag har sannolikt fått en tjufs hand, i stället för min egen. — Och jag, sade Christian, har förmodligen fått ett par kattögon, efter jag ser idel råttor dansa på vägen. — Och jag, sade Benjamin, har troligen fått ett stycke af en fårtunga, efter jag så gerna vill säga: bä! Hade jag skurit bort hela min tunga, så hade jag nog fått en hel fårtunga i stället och skulle nu ej kunnat tala ett menskligt ord, utan nödgats uttrycka alla mina tankar och känslor med: bä, bä, bä! — Vi hafva alla tre, sade Adolf, blifvit bedragna på värdshuset; oss återstår ej annat val, än att åter vända dit och antingen få våra rätta ledamöter tillbaka af värdshusvärden, eller, i fall de skulle vara förstörda, utkräfva en skälig ersättning i penningar. — Derpå vandrade de tre kirurgerna tillbaka till värdshuset; men hur de öfverenskommo med värden och hvad ersättning de fingo, känner jag ej, ty jag var ej med längre.
Sida:En liten lustresa.djvu/103
Den här sidan har korrekturlästs
97
7
