fâ segla till Berg, jag som de andra. Men hör, hvad som hände.
Samma dag, som resan skulle ske, vaknade jag helt tidigt på morgonen och — efter gammal vana — somnade jag in på nytt igen; hvilket länder mig till skam. Deremot länder mig till heder, att när jag vaknat för andra gången — hvilket också skedde efter gammal vana — var jag så vaken, att jag skulle kunnat uthärda de svåraste vakenhetsprof, t. ex. läsa en viss prelats predikningar utan att somna.
Sedan låg jag helt stilla och undrade hvad klockan månde vara.
Det lilla dussinur, som lyckans frikostighet mig förlänat, kunde ej gifva mig någon upplysning derom, emedan det var borta hos urmakaren för att lagas; och det zoologiska ur, som jag sjelf construerat, kunde ej heller begagnas, emedan det var långtifrån färdigt. Här frågar du billigtvis, hvad ett zoologiskt ur är för ett instrument, och jag frågar tillbaka: har du någonsin läst företalet till Hoffmans Flora? Om du det har och mins, hvad det innehåller, så vet du, att Linné i fordna dagar construerade ett så kalladt botaniskt ur. Denne store naturforskare eller »siare» — som han heter på Upsalaspråket — observerade nemligen, att vissa blommor om förmiddagen öppna
