Sida:En liten lustresa.djvu/110

Den här sidan har korrekturlästs
104

panna, stor mage och breda fötter, liknade han på ett frappant sätt allas vår moder jorden, hvil­ken — såsom du vet — är platt vid polerna och upphöjd under eqvatorn.

På vägen förtäljde han mig, huru «roligt«  säll­skapet haft. Man hade först spisat en delikat middag, sedan intagit sitt kaffé, derpå exseqverat flere än tjugo af Fredmans Sånger och Epist­lar, samt under tiden tömt ett halft dussin bålar. Slutligen hade Drabbis-Ordens Erkekommendör — «den ende i verlden» — hållit extra ordens-kapitel och — bland annat — befordrat komministersadjunkten F. till ordensbiskop «med rang näst efter vaktmästaren, men med rättighet att gå till höger om dennes hund.»

Fan så roligt hafva vi haft — upprepade »jordens son.» Men — tillade han — kan du säga mig, hvad en humorist är för en?

Hur så? — frågade jag tillbaka.

Jo — sade «jordens son» — en af sällska­pet proponerade Bellmans skål och yttrade, att han varit Sveriges, ja Europas störste humorist. Hela sällskapet instämde och äfven jag. Men — upprigtigt sagdt — vet jag ej, hvad en humorist är för en.

Det är — svarade jag — en man, hvars tankegång liknar hästens gång i schackspelet. Den