118
Lilla samvetet Fann för godt att rymma
fältet, och jag fick sedan gå ostörd till sängs. Djupt
och länge sof jag, ja långt in på andra
förmiddagen, och skulle sannolikt sofvit till middagen,
om jag ej blifvit väckt af en ohygglig dröm. Du
torde hafva märkt, att de föreställningar, dem
man bortvisar eller undantränger, medan man
befinner sig i vaket tillstånd, äro just de, som
företrädesvis återkomma, då man sofver och drömmer.
Detta fenomen kan — i brist på bättre
förklaring — förklaras så, att alla föreställningar hålla
sig för lika goda, hvadan en och hvar af dem
vill, förr eller senare, taga ut sin rätt. Den
föreställning, som tillförene undanträngd, nu kom
tillbaka i min dröm, var ormen — nemligen
ormen, som jag såg i backen vid Malforss. Den kom
tillbaka — sade jag — men i så fantastisk
gestalt och under så förändrade omständigheter, att
det fordras hela min — och kanske, till
förstärkning, äfven din — skarpsinnighet till att
igenkänna honom för en och samme.
Jag drömde mig tillbaka till mina studentår, och att jag vistades hemma hos mina föräldrar öfver sommaren. En dag, efter slutadt middagsmål, tog jag en bok i handen och gick ut i en närbelägen äng och lade mig i gröngräset att läsa under en ek vid sjöstranden. Var det böljornas
