När jag läst en stund, blef jag arg.
När jag läst en stund till, blef jag mycket argare.
När jag läst en stund till, blef jag alldeles rasande, slängde själaspisen — d. v. s. Aftonbladet — ifrån mig, sprang upp ur sängen samt började, i bara skjortan och under de djupaste bugningar, hålla tal till en på golfvet stående stöfvelknekt. Hade mina med »högre bildning» utrustade Linköpingsvänner fått se mig i denna belägenhet, skulle de hållit mig för komplett galen, och icke för endast halfgalen, såsom nu är händelsen. Mitt tal till stöfvelknekten var af följande lydelse:
»Vördnadsvärde herr stöfvelknekt!
Ni undrar utan tvifvel, mera än en stöfvelknekt någonsin undrat, huru det kommer sig, att jag kallar er för herre och vördnadsvärd. Se här nyckeln till gåtan!
Helt nyss låg jag och läste constitutionsutskottets förslag till en förändrad representation och förnam deraf, att en svensk man, som skall kunna välja och väljas till representant, bör besitta åtminstone 250 R:drs egendom. Nyfiken att få veta min plats i samhället, derest detta förslag skulle bli antaget till gällande lag, företog
