hvarför just skära hela skapelsen öfver en kamm? — den torde ännu vara i svang bland sparfvar.
Sedan jag med gladt mod fulländat min klädsel, ställde jag några frågor till mig sjelf och besvarade dem äfven. Första frågan: hvad vill du nu sysselsätta dig med? Svar: det vet jag icke. Andra frågan: vill du fortsätta att läsa avisorna? Svar: nej, ty min själ kan ånyo råka i uppror, och jag vågar ej lita på, att en sparf skall ånyo infinna sig för att stilla det. Tredje frågan: vill du sätta dig ned och arbeta? Svar: nej, ty — ty — lika mycket, jag vill det icke. Fjerde frågan: vill du spatsera af och an på golfvet, tills madamerna börja sin träta och dymedelst gifva dig signal till uppbrott? Svar: ja. Fördenskull spatserade jag af och an på golfvet, jag spatserade både länge och väl; men inga madamer och ingen träta hördes af. Slutligen fann jag spatserandet tråkigt och tänkte: det skadar ju icke, att komma en qvart för tidigt till ångbåten. Derpå satte jag mössan på hufvudet, försåg mig i hast med lämpliga resförnödenheter, och tågade af.
Jag hade ej hunnit mer än öfver halfva vinden, då jag nerifrån förstugan hörde ett läte, som hvarken med ord eller bokstäfver låter sig fullständigt betecknas. Ett ungefärligt begrepp derom kan man dock få, om man försöker att med
