Puh! sade jag, när jag hunnit utom
Humlebergstullen, der ingen humle växer, inget berg finnes
och ingen tull erlägges. Puh! sade jag, när jag
hunnit förbi stadens pâle, en af rättvisans
grundpelare, hvarest man spöar dem, som stulit
mindre än tusen riksdaler. Puh! sade jag, när
jag hunnit förbi logarna. Sådana byggnader
finnas till stor myckenhet utanför stadens alla
tullar och äro ett slags skyltar, hvilka med
rörande upprigtighet annoncera, att staden
hufvudsakligen lefver af landtbruk.
I dessa trenne »puh!» uttömde jag de sista portionerna småstadsluft, som fanns i mina lungor, insöp en god portion landtluft i stället och tackade min Gud för det jag var på landet.
Häraf bör du ej draga den slutsatsen, att jag finner Linköping tråkigt. Tvärtom! Linköping är lilla Stockholm, och Stockholm är lilla Paris, och Paris är lilla himmelriket. Hur kan det vara annat än roligt i Linköping? Men jag föredrager landet framför alla städer i verlden. Kanske
