50
så här: efter döden blir jag, som nu ej eger en qvadratfot jord, långt större jordegare, än någon, som eger flera qvadratmil, men som är kortare till växten. Påtagligen måste det åtgå mera jord till en graf åt mig, än till en åt honom.
Skulle man äfvenledes vara, liksom jag, beskylld för bitterhet, så bör man derjemte tänka så här: efter döden, så snart förgängelsen börjat sitt stilla, men säkra hvärf, skall en del af mitt stoft uppspira i gräs och blommor. Till dessa blommor skola bien flyga och suga honung; och honung är en söt materia. Sedan kan man icke med fog påstå, att allt, som härrör från mig, smakar bittert och beskt.
Och dermed slut på mina kyrkogårdstankar!
Efter en stund kom klockaren med kyrkonycklarna. Det var en liten, ålderstigen man, med ansigtet trindt och rödlätt, på tre sidor omgifvet af hvitt hår och på den fjerde af en hvit halsduk, så att fysionomien i sin helhet liknade ett förloradt ägg. Slamrande med nycklarna, frågade han mycket klockarbelefvadt, om jag vore tillreds att följa honom. Och jag reste mig upp och följde honom. Den största bland nycklarna isattes och kringvreds, den tunga dörren knarrade på sina gångjern och om ett par ögonblick befunno vi oss inne i kyrkan.
