Föregående förklaring har jag egentligen afgifvit för att afväpna critici, och den synes mig för ett slikt ändamål särdeles lämplig. Emellertid är det ändå möjligt, att jag blir angripen — och ske Guds vilje! Angripes jag med en œsthetisk värja eller sabel, skall jag stanna och fäkta och ingalunda räkna för skam att falla. Sker angreppet åter med den politiska harskramlan, ett vapen som nästan allmänt nyttjas af publicisterna nu för tiden och som så förträffligt passar i mångens hand, må man ursäkta mig, att jag täpper öronen till och flyr från tornérbanan.
Stockholm d. 1 Maj 1848.
P.
Post-Scriptum till vännerna i Östergöthland. — Käre broder! Jag vill för eder ingalunda fördölja, att vi häruppe i hufvudstaden en lång tid skrifvit Lind med stora bokstäfver och Gud med små, samt att allt annat gått i proportion derefter — riksdagen inberäknad, om hvilken jag framdeles ej skall underlåta att uttala mina menlösa tankar.
Densamme.
