närvarande mycket illa till. Hin onde sjelf vistas beständigt på jorden och sysselsätter sig med politik, så att smådjeflarna dernere hafva ingen, som ser efter dem. Följden är, att de sköta sina sysslor vårdslöst och låta elden slockna under grytorna, der de fördömda stekas. Kan sådant annat än gräma en from christen?» — Vare sig nu, att jag säger detta eller något annat nytt, roligt skall det i alla fall blifva att se, hvad färg brodren K. håller vid tillfället.
Sedan klockaren småningom hemtat sig efter sin förvåningsattack, ledsagade han mig till de öfriga kungagrafvarna och var allestädes tillhands med en liten anmärkning eller berättelse. Stillatigande gick jag och hörde på; blott en enda gång gjorde jag en fråga.
Hur kommer det sig, sade jag, att dessa grafstenar, som betäcka stoftet af personer, hvilka lefvat i skilda tidehvarf, stundom med ett och ett halft sekels mellanskof, äro hvarandra så lika, som hade de blifvit huggna efter samma mönster och hitlagda på samma dag?
Det hafva de också, sade klockaren. Konung Johan den Tredje, under hvars regering de ursprungliga minnesvårdarna redan voro förfallna eller förstörda, lät hugga och hitlägga närvarande stenar i stället.
