60
en af de framlidna grefvarna har låtit borttaga dem och hitsätta de här i stället.
Då tänkte jag något, som jag ej vet, om det bör utstyras med fråge- eller utropstecken. Jag tänkte: står det så till med vår adel! Har behofvet stigit så högt, eller hederskänslan sjunkit så djupt, att den plundrar sina förfäders grafvar?
När besigtningen af Douglas’ska grafven var slutad och klockaren igenlåst gallerportarna, frågade jag: finnes här då intet annat att förevisa, än grafvar, grafvar, grafvar?
Åjo, svarade klockaren. Och derpå förde han mig till ett hvalf i kyrkans nordvestra hörn, der en hop helgonbilder från klostertiden voro magasinerade huller om buller.
Bland dessa befann sig äfven en Mariebild med ett Christusbarn på armen. Klockaren pekade derpå och sade: den der bilden satt fordom fästad vid en pelare här i kyrkan, troddes då kunna göra underverk och tillbads af den vidskepliga menigheten. En dag hade en bondflicka lagt sig på knä för bilden och bad med sammanknäppta händer: »heliga Guds moder! Låt mig få vår sockenskomakare till man. Jag håller honom så hjertligt kär. Han är så vacker, så vacker. Heliga Guds moder! Låt mig få honom till man». Flickan bad med hög röst, emedan
