Jag svarade: äfven mina hätskaste fiender
kunna ej göra mig den beskyllningen.
Godt! — sade åldermannen. Nykterhetsfantaster kan jag ej tåla. Jag har sjelf varit ute för sådana. Den förste var en prest, som fördömde mitt måttliga supande — af bibliska skäl, förstår sig. Men jag svarade honom, jag, med likaså bibliska skäl och sade: om Christus velat förmena menniskorna njutningen af spirituösa drycker, skulle han vid brölloppet i Cana hafva förvandlat vinet till vatten; men nu gjorde han tvertom: han förvandlade vattnet till vin.
Den andre var en läkare — fortfor åldermannen. Det var under en sjukdom, som jag hade och då jag behöfde hans hjelp. »Genom att bortlägga bruket af spirituösa drycker» — sade herr doctorn en gång, då han satt vid min sjuksäng — »kan man förlänga sitt lif, åtminstone ett tiotal af år». — Herr doctor! — svarade jag — jag ville hellre lefva som en menniska i tio år, än som en hund i tjugo.
Du är aldrig svarslös — yttrade jag.
Nej aldrig — sade åldermannen — men bäst svarar jag min hustru, om hon någon gång börjar qvintilera i samma tonart.
Nå, hvad svarar du då? — frågade jag, icke utan en viss släng af nyfikenhet.
