läte, så äfven teru-teron. Då man rider öfver dessa grässlätter, förföljes man ständigt af dessa fåglar, hvilka tyckas hata menniskoslägtet och säkert förtjena hatas för sina oaflåtliga, enformiga, sträfva skrän. För jägaren äro de mycket förtretliga, emedan de för alla andra fåglar och djur tillkännagifva hans ankomst. För den resande i dessa trakter kunna de möjligen, såsom Molina säger, vara af nytta genom att varna honom för den om natten kringsmygande röfvaren. Under liggtiden försöka de, liksom våra vipor, att locka hundar och andra fiender från sitt bo, genom att låtsa sig vara sårade. Denna fågels ägg anses som en stor läckerhet.
Den 16 september. — Vi foro till den sjunde postan vid foten af Sierra Tapalguen. Landet är alldeles slätt med groft gräs och mjuk, torfartad jordmån. Kojan var här ytterst snygg, i det dörrposterna och sparrvirket voro förfärdigade af omkring ett dussin torra tistelstjelkar, sammanbundna med remmar af hud, och stödda på dessa pelare af joniskt utseende, voro taket och sidorna täckta med säf. Man berättade mig här en sak, hvilken jag icke skulle hafva trott, om jag icke till en del hade ögonskenliga bevis på dess verklighet. Under föregående natten hade nämligen fallit hagel så stora som små äpplen och ytterst hårda, med en våldsamhet, att de dödat en stor mängd vilda djur. En af karlarne hade redan träffat på tretton stycken hjortar (Cervus campestris) liggande döda och jag såg deras nyss afdragna hudar; en annan hemförde få minuter efter min ankomst ytterligare sju. Nu visste jag ganska väl, att en karl utan hundar svårligen skulle kunna hafva dödat sju hjortar på en vecka. Karlarne trodde att de hade sett omkring femton döda strutsar, (vi hade en del af en till middagen) och de sade att åtskilliga sprungo omkring tydligen blinda på ena ögat. En mängd smärre fåglar, såsom änder, hökar och rapphöns dödades äfven. Jag såg en af de sistnämde med ett svart märke på ryggen, liksom om den hade blifvit träffad af en sten. En inhägnad af tistelstjelkar omkring hyddan var så godt som förstörd och då min sagesman stack ut hufvudet för att se hvad som stod på, fick han ett svårt slag och bar nu ett förband. Ovädret sades hafva haft inskränkt omfång; också sågo vi från vårt förra nattläger ett tjockt moln och blixtar i denna riktning. Det är märkvärdigt att så starka djur som hjortar, sålunda kunde hafva blifvit dödade; men af de bevis, som jag nu anfört, anser jag berättelsen alls icke öfverdrifven. Det fägnar mig emellertid att se dess trovärdighet bestyrkas af jesuiten Dobrizhoffer, som, då han talar om ett mycket nordligare beläget land, säger att hagel föllo af en ofantlig storlek och dödade en stor mängd hornboskap. Indianerna kallade derefter platsen för Lalegraicavalca, hvilket
