breddgrader på båda sidor om Cordilleran tvärs öfver Amerika. Jag såg den på obebodda trakter i Chile, Entra Rios och Banda Oriental. Endast i det senare landet voro sträckor af flera qvadratmil betäckta med en massa af dessa taggiga växter, som äro ogenomträngliga för både menniskor och djur. På de vågformiga slätterna, der dessa stora snår nu förekomma, kan ingenting annat numera trifvas. Före deras ditkomst måste marken likväl, såsom på andra ställen, hafva burit en frodigare gräsväxt. Jag betviflar, att man kan anföra något annat exempel på att en ört i så stor skala inkräktat på de förut der växande. Såsom jag redan sagt, såg jag ärtskockan ingenstädes söder om Salado-floden; men det är sannolikt att hon kommer att utsträcka sina gränser i samma mån som landet blir befolkadt. Förhållandet är helt annorlunda med Pampasländernas jättetistel (med fläckiga blad); ty jag såg den i Sauce-dalen. Enligt de grunder, som blifvit så väl framstälda af Lyell, hafva få länder undergått märkvärdigare förändringar sedan år 1535, när den första nybyggaren landsteg vid La Plata med sjuttiotvå hästar. De otaliga hjordarne af hornboskap, hästar och får hafva icke blott förändrat växtlighetens hela utseende, utan hafva äfven nästan helt och hållet fördrifvit guanacon, hjorten och strutsen. Otaliga andra förändringar måste äfven hafva inträffat; vildsvinet ersätter sannolikt på åtskilliga ställen peccarin; skaror af vilda hundar höras tjuta på de mindre besökta strömmarnes skogbevuxna stränder och förvandlad till ett stort och ilsket djur, bebor den vanliga katten klippiga bergstrakter. Såsom d’Orbigny har anmärkt, måste sedan husdjurens införande asgamarnes förökning hafva varit ofantligt stor; och vi hafva gifvit skäl för vår åsigt, att de hafva utvidgat sin sydliga utbredning. Utan tvifvel hafva många andra växter utom ärtskockan och fenkålen blifvit inhemska; sålunda äro öarne nära Paranas mynning tätt bevuxna med aprikos-, och orange-träd, hvilka spirat upp från frön, som ditförts af flodens vatten.
Då vi bytte om hästar vid Guardia, frågade flera personer oss mycket angående krigshären, och jag såg aldrig något som uppgick mot deras hänförelse för Rosas och för framgången af det ”rättvisaste af alla krig, emedan det fördes mot barbarer”. Det måste medgifvas, att detta uttryck är mycket naturligt, ty till senare tider voro hvarken män, qvinnor eller hästar säkra för indianernas anfall. Vi hade en lång dags ridt öfver samma frodiga grässlätt, rik på hjordar af olika slag, samt här och der en
misstag. Head syftade på en växt, hvilken jag har omnämt några rader längre ned under namn af jättetisteln. Jag vet icke om det är en verklig tistel; men den är helt olika med den spanska ärtskockan och mera lik en vanlig tistel.
