liknar deras utseende den bild, genom hvilken många konstnärer framställa hafsfåglar. De hafva mycken gagn af sin stjert, för att styra sitt oregelbundna lopp.
Dessa fåglar äro allmänna långt inne i landet längs med Rio Parana, der de påstås stanna hela året om och häcka i träsken. Om dagarne hvila de i flockar på grässlätterna, på något afstånd från vattnet. Om aftonen då vi, såsom jag nämt, lågo till ankar i en af de djupa rännorna emellan Paranas öar och mörkret höll på att inbryta, visade sig plötsligen en af dessa saxnäbbar. Vattnet var fullkomligt lugnt och många små fiskar stego upp till ytan. Fågeln fortfor en lång stund att snudda vid ytan och flög på sitt oregelbundna vis upp och ned för den trånga kanalen, hvilken nu förmörkades af den alltmer inbrytande natten och de öfverhängande trädens skuggor. Vid Monte Video iakttog jag att några stora flockar om dagen förblefvo på gyttjebankarne längst in i hamnen, alldeles på samma sätt som på gräsfälten vid Parana, och att flocken hvarje qväll begaf sig till sjös. Af dessa omständigheter misstänker jag, att saxnäbben vanligen fiskar om nätterna, då många af de lägre hafsdjuren talrikast komma upp till ytan. Lesson säger, att han såg dessa fåglar Öppna skalen på en mussla, Mactra, som ligger nedgräfd i sandbankarne på kusten af Chile, men om man får döma af deras svaga näbbar, med den så mycket framskjutande undre käken, deras korta ben och långa vingar, är det mycket osannolikt, att denna vana kan vara allmän.
Under vår färd nedför Parana, såg jag endast tre andra fåglar, hvilkas lefnadssätt förtjenar omtalas. Den ena är en liten kungsfiskare (Ceryle americana), hvilken har en längre stjert än den europeiska arten och följaktligen icke sitter i en så stel och rak ställning som denne; och i stället för att vara rak och snabb som loppet af en pil, är hans flygt svag och vacklande, likt alla fåglars med mjuk näbb. Han har ett svagt läte, liksom när man slår två små stenar mot hvarandra. En liten grön papegoja (Conurus murinus) med grått bröst tyckes framför alla andra lägen till byggnadsplats föredraga de höga träden på öarna. En mängd bon äro anlagda så tätt invid hvarandra, att de bilda en enda tät massa qvistar. Dessa papegojor lefva alltid i flockar och göra stor skada på sädesåkrarne. Man berättade mig, att vid Colonia dödades 2,500 under ett års lopp. En fågel med klufven stjert, slutande med två långa fjedrar (Tyrannus savana) och af spanjorerna kallad saxstjert, är mycket vanlig vid Buenos Aires. Han sitter vanligen på en gren af ombu-trädet, invid något hus, hvarifrån han flyger ett litet stycke för att jaga insekter, men återvänder strax derefter till samma ställe. När han flyger, ligger i hela
