att jorden var rund och ville knappast tro att ett hål, om det vore nog djupt, skulle komma ut på andra sidan. De hade likväl hört talas om ett land, der det var sex månader dager och sex månader natt och der invånarne voro mycket långa och magra! De voro mycket nyfikna att få veta priserna på hästar och nötkreatur i England och deras beskaffenhet. Då de kommo under fund med att vi icke fångade djuren med lasso, utropade de, ”Åh, då brukar ni endast bolas!” ty föreställningen om ett inhägnadt land var fullkomligt ny för dem. Kaptenen sade slutligen, att han hade en fråga att göra mig, och att han skulle bli högligen förbunden, om jag ville besvara den fullt uppriktigt. Jag bäfvade vid tanken på huru djupt vetenskaplig den skulle bli. Den lydde: ”Äro icke damerna i Buenos Aires de skönaste i verlden?” Jag svarade som en renegat: ”Jo, utan all fråga”. Han tillade: ”Jag har en annan fråga: bära damerna i någon annan verldsdel så stora kammar?” Jag försäkrade honom högtidligt att de icke gjorde det. De voro riktigt förtjusta. Kaptenen utropade: ”Här ha vi en man som sett halfva verlden, hvilken säger att så är; vi ha alltid trott så, men nu veta vi det!” Mitt förträffliga omdöme om kammar och skönheter beredde mig ett högst gästfritt emottagande, och det ända derhän, att kaptenen nödgade mig att sofva i sin säng, medan han sjelf gick att sofva på sin sadel.
Den 21 november. — Jag bröt upp vid soluppgången och red långsamt hela dagen. Till sin geologiska beskaffenhet var denna del af provinsen olik den öfriga och liknade mycket den på Pampas. Der funnos följaktligen ofantliga snår af tistlar, äfvensom af ärtskockor, så att hela landet kunde kallas en enda stor plantage af dessa växter. De begge slagen växa särskilt, hvar planta i sällskap med sina samslägtingar. Ärtskockan når upp till hästryggen, men pampastisteln når ofta öfver ryttarens hufvud. Det kan icke komma i fråga att vika från vägen om också blott en aln, och äfven denna är till en del och på somliga ställen helt och hållet igenvuxen. Något bete finnes naturligtvis icke, hvarföre oxar och hästar, som råka in i tisteldungen, för den gången äro förlorade. Det är derföre mycket farligt att försöka drifva boskap denna årstid; ty när de blifvit tillräckligt uttröttade för att våga trotsa tistlarne, rusa de in bland dem och man får ej vidare se till dem. I dessa trakter finnas få landtgårdar och dessa ligga i grannskapet af fuktiga dalar, der lyckligtvis inga af dessa allt annat utträngande växter trifvas. Som mörkret inbröt, innan vi kommo till slutet af vår dagsresa, sofvo vi i en eländig liten hydda bebodd af de fattigaste menniskor; men det var ett riktigt nöje att
