bo tätt under hästens nos, hvarvid den unga fålen kastade sig åt sidan som ett rådjur, och hvad ryttaren angick, så kan man endast säga, att han spratt till och blef skrämd på samma gång som hästen.
I Chile och Peru gör man sig mera besvär med hästens inridning än i La Plata och detta är tydligen en följd af landets oländigare natur. I Chile anses en häst icke för fullkomligt inriden, förr än han under fullaste fart kan fås att stanna på något bestämdt ställe, till exempel på en på marken lagd kappa. Eller låter man honom springa emot en mur och hejdar honom så tvärt, att han stegrande sig snuddar mot dess yta med hofvarne. Jag har sett en häst, som var full af eld och likväl blott styrdes med pekfingret och tummen, ridas i fullt galopp öfver en gård och derefter i full fart göra volt omkring hörnstolpen på en veranda, men på så jemt afstånd, att ryttaren med sin utsträckta arm alltjemt med ett finger vidrörde stolpen, hvarefter han gjorde en halfvolt i luften och med andra armen utsträckt på samma vis, med förvånande styrka red volt i motsatt riktning.
En sådan häst är väl inriden och fastän detta i början kan tyckas onödigt, så är det likväl långt derifrån; ty det är blott att drifva till sin fulländning det, som dagligen är ett nödvändigt behof. När en stut hejdats och fångats med lasson, så galopperar han ibland kring i en krets och då hästen blir skrämd af den häftiga påkänningen vill han icke gerna vända sig kring likt en hjulaxel, om han icke är väl inriden. Genom uraktlåtenhet häraf ha flera personer blifvit dödade; ty om lasson får sno sig blott ett slag kring ryttarens kropp, så skäres denna nästan ögonblickligen i tu till följe af de två mot hvarandra sträfvande djurens styrka. Kapplöpningarne utföras äfven efter samma grundsats, i det banan blott är tre eller fyra hundra alnar lång och man helst vill hafva hästar, som kunna taga en snabb ansats. Kapplöpningshästarne öfvas derföre icke blott att stå, så att deras hofvar vidröra en linie, utan äfven att flytta alla fyra fötterna tillsamman så att de i första språnget kunna bringa bakdelens hela kraft i full verksamhet. I Chile hörde jag en anekdot, som jag tror är sann och som lemnar en god upplysning om gagnet af ett väl inridet djur. En ansedd man var ute och red, samt mötte dervid två andra, af hvilka den ena red på en häst, som den förstnämde visste hafva blifvit sig frånstulen. Han tillropade dem och de svarade honom med att draga sina sablar och förfölja honom. Han höll sig just nätt och jemt framför dem på sin goda och snabba häst; men då han red förbi en tät buske, svängde han omkring den och höll plötsligt in sin häst. Då förföljarne nu nödgades fara på sidan om honom och förbi, sprängde han ögonblickligen rakt efter dem och begrof
