Dianæa tills hon dog, blef vattnet hvari hon låg lysande. När vågorna gnistra af ljusgröna småpunkter, tror jag att det vanligen härflyter från små kräftdjur, ehuru det ej kan betviflas att ju ganska många andra hafsdjur äro fosforescerande, medan de lefva.
Vid två tillfällen har jag sett hafvet lysa på ansenligt djup under ytan. Nära La Plata-mynningen lyste några kretsformiga och ovala fläckar af sex till tolf fot i tvärmått med ett stadigt fast svagt sken och med skarpt begränsade konturer, medan det omgifvande vattnet blott gaf ifrån sig några få gnistor. Företeelsen liknade månens, eller någon annan lysande kropps återspegling; ty kanterna voro bugtiga till följe af hafsytans vågrörelser. Fartyget, som låg tretton fot djupt, gick öfver dessa fläckar utan att skära dem. Vi måste derföre antaga, att några djur voro samlade på större djup än dit fartygets botten nådde.
Nära Fernando Noronha gaf sjön från sig ett blixtrande sken, ungefär som om en stor fisk hastigt rörde sig genom ett lysande fluidum. Sjömännen tillskrefvo det denna orsak; men jag hyste mina tvifvelsmål till följe af blixtarnes mängd och hastighet. Jag har redan anmärkt, att företeelsen är mycket allmännare i varma än i kalla trakter och jag har ibland föreställt mig, att ett rubbadt elektriskt tillstånd hos luften var i hög grad gynnsamt för dess uppkomst. Jag tror helt visst att hafvet är som mest lysande efter några dagars lugnare väder än vanligt, hvarunder det svärmat af olika djur. Som jag märkte att det vatten, som är uppfyldt med slemmiga smådelar, är orent och att den lysande företeelsen i alla vanliga fall framkallas, när man skakar vattnet, så att det kommer i beröring med luften, är jag benägen anse fosforescensen härröra från de organiska smådelarnes sönderdelning, genom hvilken process (man skulle nästan vara frestad att kalla den för ett slags respiration) hafvet renas.
Den 23 december. — Vi anlände denna dag till Port Desire, belägen under 47:e breddgraden på Patagoniens kust. Viken löper ungefär tre mil in i landet med vexlande bredd. Beagle ankrade en half mil innanför inloppet midt för ruinerna af ett gammalt spanskt nybygge.
Samma afton gick jag i land. Första landstigningen i ett nytt land är mycket intressant och isynnerhet när, liksom i förevarande fall, det hela bär prägeln af ett markeradt och egendomligt skaplynne. På en höjd af mellan 2—300 fot öfver några porfyrmassor utbreder sig en vidsträckt slätt, som är verkligt utmärkande för Patagonien. Ytan är alldeles slät och består af mycket afrundade småstenar blandade med en hvitaktig jordmån. Här och der växa tufvor af brunt, styft gräs och ännu
