Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/173

Den här sidan har korrekturlästs
1834.]165
cordilleran.

väldiga klippmassor så många mil från deras moderklyfta efter någon annan teori, än den af flytande isberg.

Under de två senaste dagarne sågo vi märken efter hästar jemte åtskilliga småsaker, som hade tillhört indianerna — såsom bitar af en kappa och ett knippe strutsfjädrar — men de tycktes länge hafva legat på marken. Emellan det ställe der indianerna så nyligen hade öfvergått floden och denna trakt tyckes landet, ehuru dessa punkter äro så många mil åtskils, alls icke vara besökt af menniskor. Till en början förvånade detta mig, då jag besinnade mängden af guanacos; men detta förklarades snart af slätternas steniga natur, hvilken snart skulle sätta en oskodd häst ur stånd att taga del i förföljandet. Icke desto mindre fann jag på två ställen i denna centraltrakt små stenrösen, hvilka jag icke tror kunnat blifva hopkastade af en slump. De voro upplagda på ställen, som sköto upp öfver kanten af den högsta lavaklippan, och de liknade, fast i en liten skala, dem som funnos vid Port Desire.

Den 5 maj. — Kapten Fitz Roy beslöt att icke taga båtarne högre upp. Floden hade ett slingrande lopp och var mycket snabb och landets utseende ingaf oss ingen frestelse att fortsätta längre. Öfverallt mötte vi samma naturalster och samma ödsliga landskap. Vi voro nu på nära tjugofyra mils afstånd från Atlantiska hafvet och omkring tio från närmaste arm af Stilla hafvet. Dalen utbredde sig i denna öfre del till ett vidsträckt bäcken, som i norr och söder begränsades af basalthögslätten och midtför afstängdes af den snöhöljda Cordillerans långa kedja. Men vi skådade dessa storartade berg med saknad, ty vi nödgades föreställa oss deras natur och alster, i stället för att, såsom vi hade hoppats, få stå på deras spetsar. Utom den gagnlösa tidsförlust, som ett försök att fara längre uppåt floden skulle hafva kostat oss, hade vi sedan några dagar lefvat på halfva brödrationer; och ehuru detta verkligen kunde vara nog för vanligt folk, var det dock efter en ansträngd dagsmarsch en väl knapp föda; ty en tom mage och en god matsmältning låta nog lätt säga sig, men äro i verkligheten ganska obehagliga.

Den 5:e. — Före soluppgången började vi vår färd utföre strömmen, hvilken skedde med så stor snabbhet, att vi vanligen gjorde en fart af öfver halfannan mil i timmen; också tillryggalade vi på denna enda dag en sträcka, som kostat oss fem och en half dags styft arbete på uppfärden. Den 8:e nådde vi Beagle efter en frånvaro af tjugufyra dagar. Alla utom jag hade orsak att vara missbelåtna; men mig lemnade färden uppför en högst intressant genomskärning af Patagoniens stora tertiärformation.


  1. Originalet har 5 maj. Ändrat av Wikisources korrekturläsare efter sid 225 i den engelska upplagan.