Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/18

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
10[kap. i.
fernando noronha.

Bermudasöarne, som ligger många mil ut i hafvet och på ett betydligt djup, först upptäcktes af den omständigheten, att fisk blifvit sedd i grannskapet.


Fernando Noronha den 20 febr. — Så vidt jag var i stånd att finna under de få timmar vi stannade vid denna ö, är hennes beskaffenhet vulkanisk, men sannolikt af yngre datum. Det anmärkningsvärdaste draget är en kägelformig kulle af omkring 1000 fots höjd, hvars öfre del är ytterst brant och på ena sidan lutar öfver basen. Bergarten är phonolit och är delad i oregelbundna pelare. När man ser en af dessa enstaka massor, är man i början benägen att tro det den plötsligt har blifvit uppdrifven i halftflytande tillstånd. På St. Helena förvissade jag mig dock om att några toppar af en nästan likartad skapnad och stenart hade bildats genom ingjutning af någon smält bergart i eftergifvande lager, hvilka sålunda utgjort gjutformen för dessa ofantliga obelisker. Hela ön är höljd med skog; men till följe af det torra luftstrecket finnes intet tecken till yppig växtlighet. Halfvägs uppför berget gåfvo några stora pelarformiga klippblock, beskuggade af lagerlika träd och prydda med andra som voro höljda med vackra, ljusröda blommor, men utan ett enda blad, ett behagligt utseende åt de närmaste delarne af landskapet.


Bahia eller San Salvador i Brasilien den 29 febr. — Dagen har förflutit angenämt. Angenämt är likväl ett svagt uttryck för att beteckna en naturforskares känslor, hvilken för första gången har vandrat på egen hand i en brasiliansk skog. Gräsens utsökt vackra form, den ovana anblicken af de parasitiska växterna, blommornas skönhet, bladens glänsande grönska, men framför allt den allmänna yppigheten hos växtlifvet fylde mig med beundran. En högst sällsam blandning af ljud och tystnad herrskar i skogens skuggiga delar. Sorlet från insekterna är så högljudt, att det till och med kan höras på ett fartyg, som ligger till ankar några hundra alnar från stranden och likväl tyckes en fullständig tystnad råda inom skogens gömslen. Åt en person, som älskar naturalhistorien, skänker en sådan dag som denna ett djupare nöje, än han kan hoppas att någonsin åter få erfara. Sedan jag vandrat omkring några timmar, återvände jag till landstigningsstället. Men innan jag uppnådde det, öfverraskades jag af ett tropiskt oväder. Jag försökte att finna skydd under ett träd, hvilket var så tätt löfvadt att det aldrig skulle hafva genomträngts af ett vanligt europeiskt regn; men här flöt efter några minuter en liten bäck ned för stammen. Det är denna regnets våldsamhet vi måste