färgen, är dess utseende dystert och enformigt, icke heller upplifvas det ofta af solens strålar.
Den 20 december. — Ena sidan af hamnen bildas af en omkring 1,500 fot hög kulle, hvilken kapten Fitz Roy har uppkallat efter sir J. Banks till minne af hans olyckliga utflygt, hvilken hade dödlig utgång för två personer af hans sällskap och nära nog äfven för dr. Solander. Det yrväder, som var orsaken till deras olycka, inträffade i medlet af januari, således midt i detta lands högsommar, eller svarande mot juli månad hos oss, och på samma breddgrad som Durham! Jag ville gerna uppnå toppen af detta berg, för att insamla alpväxter, då alla slags blommor äro fåtaliga i de lägre trakterna. Vi följde samma vattendrag som föregående dagen, till dess detta upphörde och vi tvungos att på måfå krypa fram emellan träden, hvilka voro låga, krokiga och tjocka till följe af det högländta läget och de häftiga vindarnes inverkan. Slutligen uppnådde vi något som på afstånd liknade en matta af fint, grönt gräs, men som till vår harm befans vara en tät massa af små, endast omkring fyra eller fem fot höga bokträd. De stodo så tätt som buxbomsbuskar i en trädgårdshäck och vi voro tvungna att streta oss fram öfver den jemna, men förrädiska ytan. Efter något ytterligare besvär uppnådde vi torfven och derefter det nakna skifferberget.
En ås förenade detta berg med ett annat, som låg en knapp mil längre bort och var högre, så att snö låg fläckvis på detsamma. Då dagen icke var långt framliden, beslöt jag att gå dit och samla växter under vägen. Detta skulle hafva varit ett styft arbete, om icke en väl trampad och rak stig hade blifvit gjord af guanacos, hvilka liksom fåren alltid följa samma stråt. När vi uppnådde berget, funno vi det vara det högsta i närmaste grannskapet; också flöto vattendragen till hafvet i motsatta riktningar. Vi erhöllo här en vidsträckt utsigt öfver det omgifvande landet: mot norr utbredde sig en träskartad myrtrakt, men åt söder hade vi en utsigt af sådan vild praktfullhet, som väl anstår Eldslandet. Det låg ett visst slags mystisk storhet i anblicken af berg bakom berg med de djupa mellanliggande dalarne, alla betäckta af en tät, mörk skogsmassa. I detta luftstreck, der den ena stormbyn följer på den andra, med regn, hagel och snöslask, tyckes sjelfva luften äfven vara mörkare än annorstädes. När man i Magelhaens sund skådade rätt söderut från Port Famine, tycktes de aflägsnaste fjordarna mellan bergen, till följe af sitt dunkel, leda utom denna verldens gränser.
Den 21 december. — Beagle lättade ankar och gick till segel, och då vi i ovanlig grad gynnades af en god ostlig bris.
