Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/21

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
1832.]13
det öppna hafvets konferver och infusorier.

Den 18 mars. — Vi afseglade från Bahia. Några dagar efteråt, när vi voro icke långt från Abrolhos-öarne, fästades min uppmärsamhet på något rödbrunt, som syntes i hafvet. Hela hafsytan, sådan den visade sig vid svag förstoring, såg ut som vore den betäckt med sönderhackadt hö med stråens ändar taggiga. Detta var små, cylindriska konferver i knippen af från 20 till 60 i hvarje. Mr Berkeley har underrättat mig att de tillhöra samma art (Trichodesmium erythræum), som finnes öfver stora sträckor af Röda hafvet och just gifvit detta haf sitt namn. Dessa algers antal måste vara oändligt. Vårt fartyg seglade genom åtskilliga bälten af dem, af hvilka ett var omkring 15 alnar bredt och att döma af vattnets gyttjelika färg åtminstone halfannan fjerdingsväg långt. Dessa konferver omförmälas från nästan hvarje långväga sjöresa. De tyckas i synnerhet vara mycket vanliga i hafvet vid Australien och utanför Cap Leeuwin fann jag en närstående, men mindre och synbarligen skild art. Kapten Cook anmärker i sin tredje resa, att sjömännen gåfvo detta utseende hos hafvet namn af hafssågspån.

Nära Keeling-atollen i Indiska hafvet varseblef jag många små konfervmassor af några qvadrattums yta, hvilka bestodo af långa cylindriska trådar af den yttersta finhet, så att de nätt och jemt kunde skönjas af det obeväpnade ögat, blandade med andra något större kroppar, som voro spetsigt koniska mot båda ändarne. Två sådana synas i träsnittet förenade med hvarandra. De vexla i längd från 0,04 och till 0,08 tum i längd med ett tvärmått från 0,006 till 0,008 tum. Nära ena ändan af den cylindriska delen ser man vanligtvis en grön tvärvägg, bildad af ett grynigt ämne och tjockast på midten. Denna är, som jag tror, bottnen af en ytterst fin, färglös säck, sammansatt af ett mjukt ämne, hvilket bekläder den yttre hylsan, men icke utsträcker sig till de yttersta kägelformiga spetsarne. I några exemplar ersatte små, men fullständiga kulor af ett brunaktigt, grynigt ämne tvärväggarnes plats och jag iakttog det egendomliga sätt, på hvilket de alstrades. Det mjuka ämnet i den inre beklädnaden ordnade sig plötsligt i ränder, af hvilka några antogo en form som utstrålade från en gemensam medelpunkt, hvarefter det fortfor att medelst en oregelbunden och hastig rörelse draga sig tillsamman, så att inom förloppet af en sekund allt var förenadt till ett fullständigt litet klot, hvilket intog tvärväggens plats vid ena ändan af den nu fullkomligt ihåliga hylsan. Bildningen af det gryniga klotet påskyndades af någon tillfällig skada. Jag får tillägga att oftast ett par af dessa