uteslutande af alla andra. Ofvanför skogsbygden finnas många små alpväxter, hvilka alla uppspira ur torfmassan och bidraga att bilda denna. Dessa växter äro märkliga för sin stora slägtskap till arter, som växa på Europas så många hundra mil aflägsna berg. Mellersta delen af Eldslandet, der lerskifferbildningen uppträder, är gynnsammast för trädväxten; medan på den yttre kusten den magrare granitgrunden och ett för de häftiga vindarne mera utsatt läge, icke tillåter träden att uppnå någon ansenligare storlek. Vid Port Famine har jag sett dem större än annorstädes. Jag mätte der en winterana, som var fyra och en half fot i omkrets och några bokar voro ända till tretton fot. Kapten King omtalar också en bok, hvilken var sju fot i tvärmått på en höjd af sjutton fot ofvan roten.
Det finnes ett växtalster, som förtjenar omnämnas for dess vigt såsom födoämne för eldsländarne. Det är en klotformig,
ljusgul svamp, hvilken växer i stor mängd på bokarne. Som ung, är han elastisk och pösande med en glatt yta; men i moget tillstånd skrumpnar han tillsamman, blir segare och har hela ytan djupt ärrig eller hålig. Denna svamp tillhör ett nytt och märkvärdigt slägte[1]. Jag fann en annan art på en bokart i Chile och dr. Hooker säger, att i Van Diemens land helt nyligen en tredje art blifvit upptäckt på ett tredje slags bok. Huru sällsam är icke denna förbindelse mellan parasitiskt lefvande svampar och de träd, hvarpå de växa i olika delar af verlden! I Eldslandet samlas denna svamp i dess mogna och sega tillstånd, i stora massor af qvinnor och barn och ätes utan vidare tillagning. Den har en slemmig, svagt söt smak, med obetydlig lukt liksom af en fältsvamp. Med undantag af några få bär, hufvudsakligen från en låg arbutus, äta vildarne ingen annan växtföda än denna svamp. På Nya Zeeland förtärdes före potatesens införande derstädes, rötterna af en ormbunke, till stor myckenhet. Nu för tiden tror jag, att Eldslandet är det enda land i verlden, der en kryptogam utgör ett vigtigt födoämne.
- ↑ Det har efter mina exemplar och anteckningar blifvit beskrifvet af J. M. Berkeley i Linnean Transactions vol. XIX sid. 37, under namnet Cyttaria Darwinii; den chilenska arten är C. Berteroii. Detta slägte står nära Bulgaria.
