man har till och med odlat sockerröret[1]. Det kan ej betviflas att den ständiga snögränsen icke långt från Concepcions breddgrad, der landet upphör att vara betäckt med skogsträd, undergår ofvannämda, märkvärdiga krökning af 9,000 fot, hvilken icke har sitt motstycke annorstädes på jorden; ty i Sydamerika äro träd liktydiga med ett regnigt luftstreck och regn, en molnhöljd himmel och obetydlig sommarvärme.
Glacierernas nedstigande mot hafvet måste hufvudsakligen bero på snögränsens höjd, på branta berg vid kusten, jemte riklig snötillgång i de högre trakterna. Då snögränsen går så lågt i Eldslandet, skulle vi kunna vänta att många glacierer nå hafvet. Jag förvånades icke desto mindre, när jag första gången såg en endast 3—4,000 fot hög bergsträcka under samma breddgrad som Cumberland, med alla dalar fylda med isströmmar, hvilka nedstego till hafskusten. Nästan hvarje fjord, som intränger till de inre, högre bergskedjorna, icke blott i Eldslandet, utan utefter hela kusten 110 mil norrut, slutas med ”fruktansvärda och förvånande glacierer” såsom en af officerarne beskref dem. Stora ismassor nedfalla ofta från dessa isklintar och braket återskallar genom de ensliga hafsfjordarne likt ett glatt lag från ett krigsskepp. Dessa ras förorsaka, såsom jag i sista kapitlet nämde, stora vågor, hvilka bryta sig mot de närbelägna kusterna. Man vet, att jordbäfningar ofta förorsaka stora jordskred från vid hafvet belägna bergshöjder; men huru förfärlig skulle icke då verkningen af en häftig jordstöt (och sådana inträffa här) vara på en sådan massa som en glacier, hvilken redan förut är i rörelse och afskuren af remnor! Jag kan lätt föreställa mig, att vattnet skulle trängas tillbaka från den djupaste hafsfjord och när det sedan vände åter, med öfverväldigande styrka hvirfla omkring stora klippstycken liksom vore de halmstrån! I Eyres sund, under samma breddgrad som Paris, finnas ofantliga glacierer och likväl är det högsta, angränsande berget blott 6,200 fot högt. I detta sund har man en gång sett omkring femtio isberg flyta ut till sjös och ett af dessa måste hafva varit åtminstone 175 fot i fullständig höjd. Några af dessa isberg voro lastade med stenblock af icke obetydlig storlek, bestående af granit och andra bergarter, olika med de omgifvande bergens lerskiffer. Den längst från polen belägna glacier, som uppmättes under Adventures och Beagles resor, ligger på 46° 50' sydlig bredd i Penas-bugten. Den är två och en half mil lång
- ↑ Miers Chile vol. I, sid. 415. Man säger att sockerröret växer vid Ingenio, på lat. 32° till 33°, men icke i tillräcklig mängd för att göra beredningen deraf vinstgifvande. I Quillota-dalen, söder om Ingenio, såg jag några stora dadelpalmer.
