Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/229

Den här sidan har korrekturlästs
1834.]221
frusna djurkroppars bibehållande.

sjöman, som länge hade legat begrafvet, med köttet och alla anletsdragen fullkomligt väl bibehållna. Det är en egen företeelse, att vi på norra halfklotets tvenne stora sammanhängande landsträckor, (men icke i det mellanliggande, hafsinskurna Europa) hafva bältet för den evigt frusna alfven på en låg breddgrad — nämligen 56:e graden i Norra Amerika på tre fots djup och den 66:e i Sibirien på nngefär enahanda djup — såsom resultat af ett alldeles motsatt sakernas tillstånd mot det på södra halfklotet. På de norra fastlanden blir vintern ytterst kall genom utstrålning från ett stort landområde mot en klar himmel och ej heller mildras den af hafvets värmeförande strömmar. Den korta sommaren är deremot varm. I Sydhafvet är vintern icke så öfverdrifvet kall, men sommaren är vida mindre varm, ty den molnhöljda himmeln tillåter sällan solen att uppvärma hafvet, som i sig sjelft är en dålig värmeledare och följaktligen är årets medeltemperatur, hvilken bestämmer bältet för den ständigt frusna alfven, låg. Det är tydligt, att under detta likformigare luftstreck en frodig växtlighet, hvilken fordrar icke så mycket värme som skydd mot stark köld, skulle på södra halfklotet nalkas mycket närmare detta bälte af ständig frost, än under de norra landsträckornas ojemnare klimat.

Högst intressant är den omständigheten, att man funnit liket af en sjöman fullkomligt väl bibehållet i Syd-Shetlandsöarnes isiga mark (62° till 63° sydlig bredd), på en något lägre breddgrad än den (64° nordl.), under hvilken Pallas i Sibirien fann en infrusen rhinoceros. Ehuru det, såsom jag i ett föregående kapitel har försökt att visa, är en falsk slutsats, att större däggdjur erfordra en yppig växtlighet för sitt uppehälle, så är det icke dess mindre vigtigt att på Syd-Shetlandsöarne finna en frusen alf på 60 mils afstånd från de skogbevuxna öarne i närheten af Cap Horn, der, så vidt det beror af växtlighetens massa, hvilket antal däggdjur som helst kan finna sitt uppehälle. Ett af de underbaraste fakta inom geologien, är att man i Sibirien hittat elefanter och noshörningar fullständigt bibehållna med hull och hår; men oafsedt den förmenta svårigheten för dem att kunna få föda från angränsande länder, så är hela saken i min tanke icke så invecklad, som man vanligen föreställer sig. Sibiriens, liksom Pampas slätter, tyckas hafva blifvit bildade under hafvet, uti hvilket floderna medförde kropparne af många döda djur och ehuru endast skeletterna hafva blifvit bibehållna af flertalet af dessa, hafva likväl af några hela kroppen fullständigt bevarats. Nu vet man, att vattnet i botten fryser i det grunda hafvet på arktiska kusten af Amerika och på våren icke upptinar lika fort som fasta marken. Dessutom kan äfven på större djup, der hafvet icke bottenfryser, dyn några fot under öfversta lagret