Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/242

Den här sidan har korrekturlästs
234[kap. xii.
mellersta chile.

sin bädd af stora, afrundade stenar, att man blir alldeles yr i hufvudet och till och med har svårt att märka om hästen rör sig framåt eller står stilla. Om sommaren, när snön smälter, äro bergsströmmarne alldeles ovadbara; och deras våldsamhet och raseri äro då ytterst stora, såsom man tydligen kunde se af de märken, som de hade lemnat. Vi framkommo till baden på aftonen och stannade der fem dagar, af hvilka vi tillbragte de två sista instängda af häftigt regn. Bygnaderna bestå af en fyrkant af små usla kojor, hvar och en med ett enda bord och en bänk. De ligga i en smal djup dal, alldeles utanför den mellersta Cordilleran. Det är en stilla, enslig trakt med rätt mycken vild skönhet.

Mineralkällorna vid Cauquenes framspringa långs efter en förskjutningslinie, hvilken genombryter en massa lagrade bergarter, som i sin helhet vittna om eldens inverkan. En ansenlig mängd gaser utströmmar oupphörligt från samma mynningar som vattnet. Ehuru källorna endast ligga några få alnar från hvarandra, hafva de mycket olika värmegrad och detta tyckes härröra af en olika inblandning af kallt vatten; ty de, som hafva den lägsta värmegraden, ega knappast någon mineralsmak. Efter den stora jordbäfningen år 1822 upphörde källorna och vattnet återkom icke på ett helt år. De ledo äfven mycket af 1835 års jordbäfning, då deras värmegrad plötsligt sjönk från 48° till 33°. Det tyckes sannolikt att mineralkällor, som uppstiga djupt från jordens innandöme, alltid skola i högre grad rubbas af underjordiska skakningar. än de som ligga närmare ytan. Den person, som hade hand om baden, försäkrade mig, att vattnet är varmare och rikligare om sommaren än om vintern. Den förra omständigheten kunde jag väl hafva väntat till följe af obetydligare inblandning af kallt vatten under den torra årstiden, men den senare uppgiften förefaller mycket besynnerlig och motsägande. Man kan, såsom jag tror, endast förklara den periodiska tillväxten under sommaren, då regn aldrig faller, af snöns smältning, och dock ligga de berg, som under denna årstid äro höljda af snö, på tre eller fyra mils afstånd från källorna. Jag har intet skäl att betvifla min sagesmans tillförlitlighet, då han har vistats på stället i flera år och borde vara väl bekant med förhållandet, hvilket, om det är sant, verkligen är märkligt; ty vi måste antaga att snövattnet, som genom porösa lager ledes till trakten för den underjordiska värmen, derefter åter drifvits upp till ytan långs efter den förskjutna och af vulkaniska bergarter genomskurna sträckan vid Cauquenes; och företeelsens regelbundenhet tyckes antyda, att den upphettade bergarten förekommer på ett ej särdeles stort djup.